Biografi
Jag vet inte hur många biografier jag skrivit genom åren. Varje gång tänker jag: Vad vill folk veta? Vad vill jag berätta? Vad är min ”story” egentligen? Har jag något att berätta som särskiljer mig ifrån alla andra? Eller är jag bara ännu en jävel med en gitarr?
Sedan tänker jag efter så det knakar. Så kommer jag på det. Jag är ju uppvuxen i ett arbetarklasshem i Danderyd – där har vi det! Fast sedan inser jag att jag är långt ifrån ensam om det. Jag var ju inte direkt den enda i Danderyd som inte badade i pengar. Och även om det gav en hel del heta diskussioner om politik samt en del konflikter när alla hade de senaste märkeskläderna och jag kom i några gamla slitna jeans av märket ”fett ute”, som jag fått ärva av min kusin, så känns det ändå som att det inte kanske är värt att skriva om i en biografi. Nä, det stryker vi.
Jag önskar jag kunde berätta om att jag blev mobbad och slagen hela skolgången, för DET hade ju varit något att berätta om. Fast, njae… Visst fanns det perioder av sån skit, men vem var inte med om det? Knappast originellt. Det är ju allmänt känt att skolgången är ett krig. Det sägs ju till och med i låten ”Hem igen”, skriven av undertecknad, så det måste vara sant. Nej du, Martin, nu får du allt komma med något matnyttigt här. Hälften har somnat!
Fan det känns lättare med ett CV. Där räcker det att skriva att man är ambitiös, ordningsam, jada jada jada och STRESSTÅLIG! Stresstålig. Hmm… Det är komiskt att alla är så stresståliga, när sjukvården visar tydligt att vi INTE är det. Det är ju för fan en av vår tids största folkhälsoproblem. ”Nej, du är inte stresstålig”! Och inte jag heller. Jag fick panikångest efter en stressig period. Trodde jag skulle dö. DET kanske vore något att skriva om? Haha, kul Martin. Det är väl mer ovanligt att INTE ha haft panikångest i dagens samhälle. Lite som med tatueringar. Men det har jag faktiskt ingen. Wow, nu kände jag mig lite originell där för en stund. Men återigen, inget för en biografi direkt.
Nej det är bara att erkänna, jag har inte ett skit att komma med. Jag är precis som jag befarade: Ännu en jävel med en gitarr.