Jag har bestämt mig för att bli artist

Det är lite skrämmande, men jag har precis bestämt mig för att bli artist. Jag har förvisso spelat musik, skrivit låtar och stått på scen hela livet – men har jag varit en artist? Jag funderade på vad definitionen ”Att vara artist” innebär för mig och kom fram till följande. En artist för mig är någon som berör och inspirerar andra genom att ge av sig själv. Att ”ge av sig själv” för mig innebär att släppa in folk på livet. Inte att tränga sig på, men att ge till dem som vill ha. Att våga stå upp för sina åsikter oavsett om det är en ”nagel i ögat” och även om det innebär ett starkt motstånd. Att våga. Att våga sticka ut hakan. Att våga möta konsekvenserna av sitt handlande.

Det finns artister som offrat sina liv för att vara just artister, fullt ut. Men själv kan jag känna att jag hindras att våga vara artist av tanken på att folk ska tycka illa om mig, stöta bort mig, prata skit om mig eller bara undvika att bjuda mig på ”festen” –för att jag inte passar in, eller för att jag är obekväm att ha i närheten, eller för att man helt enkelt inte vill bli förknippad med mig. Känslan i grunden är givetvis rädsla för att bli ensam.

Jag tror att de som berör och inspirerar mest är de som vågar trotsa dessa rädslor. De som sätter budskapen före deras egen ”trygghet”. Jag kommer spontant att tänka på vad Nelson Mandela sa, efter att hans ”rådgivare” uppmanade honom att agera på ett annat sätt än vad han ämnade –eftersom att det skulle riskera hela hans karriär som president. Då svarade han: ”Den dagen jag inte vågar riskera min karriär som president, så ska jag inte längre vara president.” Jag kan ju inte låta bli att få lite gåshud när jag tänker på den kommentaren. Han var ingen musiker. Men i mina ögon en stor artist.

Jag vet vad ni tänker: ”Martin har fått storhetsvansinne”. Jag menar inte att man måste bli som Nelson Mandela för att vara artist. Jag bara tar ut svängarna lite för att göra principen tydlig. Eller kanske… övertydlig?

Tidigare har jag nog gått och inbillat mig att man blir artist när man blir signad av något stort bolag som satsar en massa pengar och ser till att man syns och hörs överallt. Oj så fel jag har haft inser jag nu. Antingen är man artist, eller så är man det inte. Antingen blir man artist, eller så blir man det inte. Den avgörande faktorn sitter hos en själv. Sedan om man berör EN person eller tre miljoner – det har inte med definitionen av ”att vara artist” att göra, enligt min mening.

Jag själv då, varför har jag inte varit en artist? Det finns nog en mängd anledningar, men det jag spontant kommer att tänka på handlar om liveframträdanden, där jag hellre skämtar bort låtarnas innebörd än förstärker dem –vilket jag insett är ett sätt för mig att distansera mig från både publiken och från mina texter. Jag låter helt enkelt rädslan stå i vägen för de budskap jag egentligen vill förmedla. Man skulle kunna säga att jag förtjänar låten ”Feg” som jag tillskrivit mig själv.

Som sagt, det är lite skrämmande, men jag har bestämt mig för att bli artist.